jag var tvungen att förändra nånting. du hade just lämnat mig. jag vakna upp och höll om en dunk gin, men i drömmen jag just drömt höll jag om dig. och jag såg min ungdom. trampa gasen i botten, och sen köra rakt in i en bergvägg.

jag tror att när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än.

är på väg från göteborg, men det känns inte tillräckligt. kanske är flykten bara ett sätt att uttrycka kärleken till staden som faktiskt satt klorna i hjärtat. eller så är småland bara inte häftigt nog. tror det är jul.

varför funkar jag inte? varför är jag dum i huvudet? varför väljer jag alltid fel väg att gå? varför klarar jag inte av ett socialt liv? varför bearbetar jag alla mina känslor via min ätstörning (så jag då enbart kan fokusera på ångesten det genererar i)? varför kan jag inte uttrycka mina tankar? varför kan jag inte prata om känslor så länge det är knutet till mig själv? varför tror jag att jag är unik? varför känner jag inte mig själv? varför känns det som hela mitt känsloliv bygger på att jag kastas mellan tillfälliga sinnesstämningar? varför är jag för lat för mitt eget bästa? varför vill jag att folk ska tycka synd om mig? varför vill jag alltid visa mig stark? varför kastas jag in i passion som dalar efter första toppen? varför gör jag det här? varför är jag så tom? varför klarar jag inte av att välja mellan liv och död? varför är jag så orkeslös? varför är jag så oengagerad i andras liv? varför är jag så oengagerad i mitt eget? varför vill jag bara ha bekräftelse? varför söker jag ständigt uppmärksamhet från folk jag inte känner och bryr mig om? varför är jag så jävla självkritisk? varför klarar jag inte av kritik när den kommer från andra? varför ser jag hinder före möjligheter? varför ser jag möjligheter före hinder? varför är jag så rädd för att ta steget, och lämna allting bakom mig? varför är jag rädd för min personliga utveckling? varför förändras jag? varför fokuserar jag på vem jag borde förändras till, istället för att acceptera den jag kan förändras till?

är inte gjord för att spela det sociala spelet. kan inte visa dig vem jag är. är inte gjord för relationer och definitivt inte gjord för att låtsas. du kanske tycker jag gör mig till ett offer, men då vet du inte hur det ser ut bakom ridån efter varje föreställning, efter varje dag. borde verkligen klippa trådarna och försvinna. drömmer om en djungel utan väg ut. en historia på en annan kontinent. kan man födas på nytt?

du, det är inte intressant. fast det vet vi nu.

det är nog dumt att försöka bygga vidare på någonting genom att vara sentimental, då den andra parten inte har det personlighetsdraget längre. fast skönt att skratta åt kommunikationsproblemen som uppstod då, och fortfarande gör nu, precis då man insett att det bara finns ett då och ett nu. kanske lika skönt att sätta spiken i kistan, utan att döda det som kan bli annorlunda i framtiden. en vän man kan dela pizza med har jag alltid önskat. vegan cupcakes och en riktigt fin vän som fortfarande visar att de där kärleksbroarna man byggde som tidig tonåring fortfarande är starka. nya människor, planerad spontanitet och glögg. Man får heller inte glömma smågodiset. snöslask och långa promenader. ensam på platser som tidigare kännts förbjudna kan man äta vegansushi och vänta i tidigare hemsökta trappuppgångar. fast på ett nytt sätt. nackhåren reser sig inte ens. en sista kväll, en sista öl och fina samtal med någonting nytt, någonting man inte känner mer än en intensiv långhelg i berlin. falafel mitt i natten och pepparkakor och vin. det finaste är nog att jag lyckats definiera om relationen till malmö ochdet känns faktiskt som att vi kan lägga den destruktiva tiden bakom oss. jag hade nog en bra helg.

hade helt glömt bort att glädje kan komma utav närhet och nervositet. helt plötsligt känns det som att jag vill öppna hjärtat där jag står, försöka förstå och faktiskt sluta agera offer för min självdestruktivitet. vill inte springa till världens ände för din skull, för att sedan ändå bara stå där blottad inpå bara kalsongerna. det håller inte längre. jag har vetat det länge, men vågade nog inte förstå förens nu. (plingplongplong)