för din skull.
måste sluta sällskapsspela 2.
sitter här, med ansiktet på en servett och vanligt socker i magen. vill gärna förstå hur meningen skulle vara meningslösheten, men hittar inte tillbaka till den känslan (uppenbarelsen). vet inte vad som krävs av mig, och vet inte om jag siktar åt rätt håll. vet nog inte om jag siktar över huvud taget. sitter här med den du tror är jag, en gråbeige massa. snart brinner jag.
Är helt ofokuserad på livet som pgår.. Vad händer, är jag packad eller borde jag bara bota mig med sömn? Inte okej. Tack å hej, nu går jag.
Torsdag 18:e november ca 00.03
En annan typ av självplågeri..
Varför sitter jag hemma iklädd mjukisbyxor fulla av ketschupfläckar och laddar ner precis ALLT Rihanna någonsin släppt (för att sen sitta och radera låtar som inte väcker mitt intresse efter 55 sekunder)? Varför gör jag såhär mot mig själv?
som man bäddar får man ligga.
känner mig ensam, trots att jag romantiserar isoleringen och väljer den 100 gånger om jämfört med det sociala livet. vet inte vad som lockar, vet inte vad jag vinner. orkar bara inte. vet inte heller om det bara blir destruktivt eller om jag faktiskt mår bättre av distanseringen? känns som att mitt sociala nät krymper för varje dag om går, och jag vill bara kräkas på alla som har med mig att göra. ser ni inte att jag bara gör er illa? vill ta en paus och byta ut precis allt för ett tag, eventuellt fly igen. dessutom: är mer säker än någonsin tidigare på att jag faktiskt bara vill vara med dig, ingen annan. men alldeles för naivt att gå och drömma. därför försöker jag stänga ute allt som kan kopplas till dig, det enda sättet jag kan överleva?
Just nu.
Stop me falling down, stop me making movies of myself. Put that old dog down, stop me making movies of myself. Bring the carriage 'round, get me to the garden of sleep. Make that high gate speak, Perrier out of a paper bag. Looking like a hag. And start giving me something! A love that is longer than a day. Start making my heart sing something that it doesn't want to say. I'm handing it over, I'm saying that you're the only one. Don't run for the border, turn that corner. Already you've run in movies of myself. Darling, don't you ever let me go. Wrap your loving arms around me, while the cold winds blow. Tell me what I really want to know. 'Cause I'm looking for a reason, a person, a painting, a Saturday Evening Post Edition by Jesus, an old piece of bacon never eaten by Elvis. So I'll say start giving me something! A love that is longer than a day. Start making my heart sing something that it doesn't want to say. I'm handing it over, I'm singing that you're the only one. Don't run for the border, turn that corner. In movies of myself.Oh, I've seen it all before in movies of myself.
Nej.
Fredag eftermiddag. Sitter halvnaken i soffan, äter granatäpple och tänker på hurvida jag är en del utav mina fördomar. Eller det är jag ju, det är ett faktum och ingenting man behöver ifrågasätta. Jag älskar att ta avstånd från "mina egna" men samtidigt när mörkret lagt sig, leva ut mina vildaste fantasier och överdriva bilden av de och det jag föraktar. Jag är så mycket på låtsas att det till och med för mig blir svårt att ta ställning till mitt beteende. Hur mycket är ironiskt och hur mycket är äkta passion? Jag vet inte. Jag vet bara att jag älskar glitter och mystik, så det blir kvällens tema.
Hade ju tänkt förklara lite mer ingående, men ibland känns det inte som att folk är värda att få titta in i mitt huvud. Hejdå.
Måndag - Söndag
Som vanligt har jag hamnat där, idag igen. Självhat och självdestruktivitet på menyn. Smaklig överätning!
bortglömd
det är ju mindre kul när man gång på gång får bevisat för sig att man faktiskt inte är värd ett skit, att alla klarar sig precis lika fint utan en. lite som när man märker att ingen bryr sig om det heller.
Subscribe to:
Posts (Atom)
Posts
