vill bara vara för mig själv. inte se någon, inte prata med en käft. bara vara i min ensamhet, i tystnaden. jag känner mig så fylld av aggression och krafter som vill ut. jag väljer att lägga lock på och bara vara själv. har ju ingen i min närhet som förtjänar att ta all den skit som ligger och puttrar ändå. även fast alla andras handlingar just nu bara irriterar mig och kanske alldeles för lätt möts av mentala snytingar. eller så når liksom inte orden fram, utan stannar i mig och liksom misshandlar mig själv inifrån? vill bara vara själv, vill inte se någon. vill inte. det räcker inte bara med en förmiddag. jag vill vara för mig själv. jag vill kunna välja ensamheten när den passar mig. jag längtar bort, eller kanske hem till mig själv, var det nu är.. jag vill känna mig fri. är less på livet som det ser ut just nu. när händer det någonting bra? kanske borde man sluta finnas till och göra allt för andra, och istället bli lite mer egoistisk och faktiskt lyssna på vad kroppen och hjärtat säger.