Ett möte
Jag blev nog först väldigt rädd, det måste jag medge. Jag valde nog att blockera de där känslorna som bubblade upp från bröstet, likt halsbränna. Ett sms. Ett laddat sms? Ser ändå fram emot de där åtta timmarna vi får spendera tillsammans i Berlin. Nu känner jag mig glad inför vårt möte. Och jag har ju saknat dig, bara inte vågat känna efter. Det vet jag nog nu.
1 Comments:
Jag hade också ett underbart möte ... Det var i Berlin och det var DU! Det är inte alltid så lätt att släppa fram känslor som kan tyckas vara självklara men som kanske inte alltid är det ... då blir det ett tyngre lock ... starkt att låta det komma upp! Me GLAD :D
Post a Comment