Vet inte riktigt varför allting känns så invecklat just för tillfället, handlar väl egentligen bara om att det är så mycket på agendan. Har inte riktigt haft ork eller lust till att strukturera upp inför slutspurten, om än det hade varit och fortfarande är äckligt nödvändigt för att undvika den här känslan av ovisshet och ständigt negativ tryckande stress. Vilka trådar ska man börja dra i, och kommer inte allting bara att trassla till sig ännu lite till om man en gång börjar? Kanske är det latheten som tar över, lathet kamouflerad i ångest. Så mycket känslor att rätta sig efter hela tiden. Vill bara vara ensam, men samtidigt känner jag stressen över att jag inte träffar vänner och tar vara på tiden, på sommaren. Ena stunden befinner jag mig i full känslostorm, för att sedan bara känna mig likgiltig och övergiven. Jag kommer ingen vart, väntar liksom bara på att schemat ska rulla på. För känner jag mig själv så kommer jag inte finna orken förens i absolut sista sekunden, då det nästan är för sent.