Vad är grejen med osäkerheten jag alltid känner efter en natt med dig? Vet inte om jag kanske är alldeles för rädd och väljer att skaka av mig känslorna som ett slags skydd. För jag vet i alla fall att jag är rädd för att visa för mycket, för lite också kanske. Är orolig över att inte räcka till, att inte leva upp till det som förväntas eller så. Vi känner ju inte varandra, och jag vet inte om jag kanske känner mig stressad över det. Jag vet nog inte så mycket alls, men har svårt att slappna av så fort jag inte är i din närhet. Känner mig som ett hjälplöst barn med alldeles för mycket snuskiga hemligheter och fantasier. Som att det är fel att känna någonting, för att man då kan bli skadad. Fast jag vill ju känna, inte ignorera. Inre konflikter som nästan är omöjliga att styra över. Hoppas att jag återigen kan hitta tillbaka till den där positiva känslan av att bara vara, och inte fundera sönder allting. Jag trivs så jävla bra i det.