Jag vill väl någonstans att du ska sakna mig och verkligen verkligen hoppas på oss. Varför vet jag inte, för det är ju över huvudtaget inte det jag vill. Jag vill allt annat egentligen. Kanske vill jag bara att du ska placera mig på en piedestal, se mig som den jag kunde vara. Det där med bekräftelse är sällan positivt. Kanske vill jag bara känna mig som en vinnare i detta löjliga spel som då och då hemsöker min hjärna. Måste också poängtera att det verkligen inte är så speciellt ofta jag tänker i dessa barnsliga banor. Vill ibland bara vara den som sätter spiken i kistan helt enkelt. Men det jag helst vill just nu, är att någon ska ge mig inspiration och sånt där. Jag är ju nästan lite töntigt besatt av det (vilket känns farligt då jag blir alldeles för sårbar). Varför tänker jag ens såna hemska tankar om dig? Elakt är vad det är. Förlåt. Fast allt är bara lugnt och precis som det ska vara. Det jag vill ha sagt är nog att du inte inte finns med i det jag befinner mig i just nu. Jag är i det för att jag vill, och inte för att glömma. Inte alls faktiskt.

Tänker fan inte analysera situationen mer. Nu ska jag bara vara glad hela jävla dagen!