Det är så mycket ytliga tankar som tar upp min tid för tillfället. Inte riktigt något som lyckas sluka all min uppmärksamhet direkt. Det behöver inte vara negativt, men blir lätt bara som att trampa runt i massa grå gegga och låtsas le för sakens skull. Känns lite som ett hål i magen, och tyvärr kan jag inte komma ihåg var jag lagt brödet som mättar all hunger. Det är nästan precis som att vara sugen på något alldeles speciellt, och inte bli tillfredsställd trots att man bara slukar allt som kommer i ens väg. Jag blir inte klok, bara oklok och rastlös. Men mätt (och inte tillfredsställd - viktigt!) framförallt. Vet inte om jag är splittrad i tanken och vill för mycket åt alla olika håll. Känns som att jag vill tvinga fram glädjen i precis allting, och det är väl ganska självklart att glädjen blir skrämd och väljer att gömma sig då? Känns också som att jag saknar gammalt groll, men suktar efter nya äventyr. Måste styra upp sommarhalvåret också. Det borde bara vara en rolig grej, men förväntningarna gör det rätt svårt.


Nu kokar jag mig 17 koppar kaffe och slutar fundera! Jag bestämmer här och nu att det är funderingarna som bygger upp förväntningarna, och att just dessa förväntningar får allt att gå åt pipsvängen. Lösning = Sluta fundera?