fredagskväll vid vattnet, gott sällskap och veganska burgare med risglass till efterrätt är däremot inte farligt.

sprit, dans och sms till potentiella älskare är farligt på en torsdagskväll.

I know that it is freezing, but I think we have to walk
I keep waving at the taxis, they keep turning their lights off
But Julie knows a party at some actor's West side loft
Supplies are endless in the evening by the morning they'll be gone

When everything is lonely I can be my own best friend
I'll get a coffee and the paper, have my own conversations
with the sidewalk and the pigeons and my window reflection
The mask I polish in the evening by the morning looks like shit

And I know you have a heavy heart, I can feel it when we kiss
So many men stronger than me have thrown their backs out trying to lift it
But me I'm not a gamble, you can count on me to split
The love I sell you in the evening by the morning won't exist

You're looking skinny like a model with your eyes all painted black
Just keep going to the bathroom, always say you'll be right back
Well, it takes one to know one, kid, I think you've got it bad
But what's so easy in the evening by the morning's such a drag

I got a flask inside my pocket, we can share it on the train
And if you promise to stay conscious I will try and do the same
We might die from medication, but we sure killed all the pain
But what was normal in the evening by the morning seems insane

And I'm not sure what the trouble was that started all of this
The reasons all have run away, but the feeling never did
It's not something I would recommend, but it is one way to live
Cause what is simple in the moonlight by the morning never is

It was so simple in the moonlight now it's so complicated
It was so simple in the moonlight, so simple in the moonlight

funderade nyss på att ta bussen till yellow sunshine och äta något, men kom på att det nog är en för kraftig ansträngning. och lite sjukt också.

tänk dig känslan av att få motvillig erektion offentligt, inte så lockande va? berusad och ensam, dessutom.

jobbar på ett nytt projekt. det är hemligt, men jag kan säga att jag kommer att avslöja mina djupaste tankar. som att klä av sig helt naken, helt ärligt, helt utan skyddsnät.

rad två, någon kall kväll i oktober..

It's not easy to be human anymore, and what used to please me just don't please me anymore. Animals kill in the jungle, people would like too. But it's not that easy to be human anymore.

jag orkar inte skriva i den här hettan, en annan dag. kanske orkar jag ta en klunk vatten.

“I’ve been doing this thing recently, where I’ve been imagining myself in the future, talking to myself in the present. Let’s say that right now I can go visit my seven-year-old me and say ‘I love you’. And then in your story there will be a seven-year-old going ‘what was that?! Wait a minute what was that massage?’ But you can do it for yourself today, because I never get that massage clear, you know what I mean.. Now I'm thinking: Think a hundred years into the future, when your spirit is somewhere else completely in a great place. And that person still calling out to you 'I love you, you're so great.' You need that massage! Now imagine yourself one hundred year into the future, your spirit has transformed into the most beautiful thing you can possible imagine. The first thing on your mind, keep it in your mind. That’s what you will be. That person, or that thing comes back to you and says: ‘I love you.’"

utifrån sett är det en hårfin gräns när den där önskan om att inte existera övergår till dödslängtan, men själva känslan är så jävla tydlig.

Jag blev nog först väldigt rädd, det måste jag medge. Jag valde nog att blockera de där känslorna som bubblade upp från bröstet, likt halsbränna. Ett sms. Ett laddat sms? Ser ändå fram emot de där åtta timmarna vi får spendera tillsammans i Berlin. Nu känner jag mig glad inför vårt möte. Och jag har ju saknat dig, bara inte vågat känna efter. Det vet jag nog nu.

Vet inte riktigt varför allting känns så invecklat just för tillfället, handlar väl egentligen bara om att det är så mycket på agendan. Har inte riktigt haft ork eller lust till att strukturera upp inför slutspurten, om än det hade varit och fortfarande är äckligt nödvändigt för att undvika den här känslan av ovisshet och ständigt negativ tryckande stress. Vilka trådar ska man börja dra i, och kommer inte allting bara att trassla till sig ännu lite till om man en gång börjar? Kanske är det latheten som tar över, lathet kamouflerad i ångest. Så mycket känslor att rätta sig efter hela tiden. Vill bara vara ensam, men samtidigt känner jag stressen över att jag inte träffar vänner och tar vara på tiden, på sommaren. Ena stunden befinner jag mig i full känslostorm, för att sedan bara känna mig likgiltig och övergiven. Jag kommer ingen vart, väntar liksom bara på att schemat ska rulla på. För känner jag mig själv så kommer jag inte finna orken förens i absolut sista sekunden, då det nästan är för sent.

Varför är det så lätt att öppna upp sig för anonyma ord man tolkar som kritik? För sånt som egentligen inte hade behövt vara knutet till mig, sånt som egentligen borde passera förbi helt obemärkt? Jag har väl för mycket skuldkänslor kanske. Jag vet inte riktigt, men jag vet att jag blir ledsen alldeles för lätt igen. Ännu en sjuk dag, händelser och känslor. Sjuk  på så många sätt. Känns inte som att jag kan starta om sådär friskt som jag en gång intalade mig själv att jag kunde. Allt har blivit segare. Kanske beror det mest på att jag bara väntar på någon typ av bakslag, eller så orkar inte kroppen just för tillfället bara.


Vad gäller den där kritiken jag mötte med stridsyxan i högsta hugg.. Kanske gör jag för tillfället bäst i att bara lägga det åt sidan och återigen intala mig att "ingen annan förstår, och kommer aldrig få den chansen". Eller är det bättre att bara låta det skölja över kroppen, likt strilande regn som lyckas tränga sig in i de mest igentäppta porer, och göra sitt, helt själv? Kanske behöver jag inte ta ställning precis just nu. Kanske behöver jag sömn mest av allt.

Jag vet inte vad jag håller på med, varför lyssnar jag på Oskar Linnros? Nyss hatade jag, tydligen uppskattar jag det nu istället? Blir inte helt klok.