Lördag för en vecka sen, då var det Carola, tristess och kall pasta. Samma tema nu, när det är allt vad julmusik heter, sport på tvn i bakgrunden och en ful mössa på huvudet. Jag orkar inte fixa och trixa, vet ju inte ens om jag ska andas frisk luft idag liksom. Det är så jävla trist när man egentligen vill göra någonting lite sådär lagom. Jag begär ju inte att jag ska uppleva något mirakel, vill bara ta en kopp kaffe eller någonting. Se alla som springer omkring. Och själv bara slappa på vilket kaffeställe som helst, med båda händerna runt kaffekoppen. Det är så trist när man egentligen vill, men inte har någon att ringa. Jag skulle visst kunna gå ut själv, men jag vågar inte. Nu sitter jag istället och klankar ner på mig själv, mindre lyckat.