hade helt glömt bort att glädje kan komma utav närhet och nervositet. helt plötsligt känns det som att jag vill öppna hjärtat där jag står, försöka förstå och faktiskt sluta agera offer för min självdestruktivitet. vill inte springa till världens ände för din skull, för att sedan ändå bara stå där blottad inpå bara kalsongerna. det håller inte längre. jag har vetat det länge, men vågade nog inte förstå förens nu. (plingplongplong)