Varje gång man åker buss möter man något man aldrig hade kunnat vänta sig, alltid blir det någon liten kulturkrock med hängande hakor som följd. Stadsbussarna i Malmö är allt som oftast lite för överfulla. Så även idag. Kliver på vid värnhem och känner mig redan då lite som en packad sill, men tänker inte dess mer på det. Lyckas också möta en lite halvtstirrig och panikslagen blick hos en kvinna som ser ut att uppfylla alla krav på de där medelålders lite efterhängsna kvinnorna med social fobi. Jag tänker inte mer på det, utan ställer mig lite längre bak och tycker mest att: Hej, bra jobbat! Och är lite stolt över att hon faktiskt vågade ta bussen idag.

Några hållplatser senare ska en kvinna med barnvagn även hon slå följe med oss och kör in sin (faktiskt riktigt nätta) barnvagn i mittendörren. Plötsligt, lite som från ingenstans så ställer sig den galna kvinnan upp och utbrister "Det är redan två barnvagnar och en rullator på den här bussen, gå ut! Du måste ta en annan buss, det är fullt. Gå!" Alla vi andra, vi tappar ju såklart hakan och någon svarar lite halvförbannat att det faktiskt visst går bra. Blicken jag tidigare mötte ser nu om möjligt ännu lite mer vilsen och panikslagen ut. "Men det blir ju stopp i gången, hon blockerar mittgången om hon åker med. Du måste gå av nu!" skriker hon. Till slut stängs dörrarna och vi fortsätter mot centralen. Jag säger då det..