i will take my coffee black, never snack.
By Rasmus
terminate all sings of weakness. all for the sake, of a foolish love.
2010 var året då..
By Rasmus
berlin, konsten och eteriska oljor knullade sönder min hjärna. det var även mitt mest qx-fria år sen förpuberteten, och året då jag grät mig själv till sömns en väcka i sträck. 2010 var året då proseccon blev mitt vatten, jag åkte buss till amsterdam och lärde känna torbjörn. dessutom var det året då jag insåg att sex med andra människor är fruktansvärt äckligt.


han drömde att han inte behövde nån.
By Rasmus
jag var tvungen att förändra nånting. du hade just lämnat mig. jag vakna upp och höll om en dunk gin, men i drömmen jag just drömt höll jag om dig. och jag såg min ungdom. trampa gasen i botten, och sen köra rakt in i en bergvägg.
signalfel.
By Rasmus
är på väg från göteborg, men det känns inte tillräckligt. kanske är flykten bara ett sätt att uttrycka kärleken till staden som faktiskt satt klorna i hjärtat. eller så är småland bara inte häftigt nog. tror det är jul.
varför är jag människa?
By Rasmus
varför funkar jag inte? varför är jag dum i huvudet? varför väljer jag alltid fel väg att gå? varför klarar jag inte av ett socialt liv? varför bearbetar jag alla mina känslor via min ätstörning (så jag då enbart kan fokusera på ångesten det genererar i)? varför kan jag inte uttrycka mina tankar? varför kan jag inte prata om känslor så länge det är knutet till mig själv? varför tror jag att jag är unik? varför känner jag inte mig själv? varför känns det som hela mitt känsloliv bygger på att jag kastas mellan tillfälliga sinnesstämningar? varför är jag för lat för mitt eget bästa? varför vill jag att folk ska tycka synd om mig? varför vill jag alltid visa mig stark? varför kastas jag in i passion som dalar efter första toppen? varför gör jag det här? varför är jag så tom? varför klarar jag inte av att välja mellan liv och död? varför är jag så orkeslös? varför är jag så oengagerad i andras liv? varför är jag så oengagerad i mitt eget? varför vill jag bara ha bekräftelse? varför söker jag ständigt uppmärksamhet från folk jag inte känner och bryr mig om? varför är jag så jävla självkritisk? varför klarar jag inte av kritik när den kommer från andra? varför ser jag hinder före möjligheter? varför ser jag möjligheter före hinder? varför är jag så rädd för att ta steget, och lämna allting bakom mig? varför är jag rädd för min personliga utveckling? varför förändras jag? varför fokuserar jag på vem jag borde förändras till, istället för att acceptera den jag kan förändras till?
spelar bara mig själv för att tillfredställa dig.
By Rasmus
är inte gjord för att spela det sociala spelet. kan inte visa dig vem jag är. är inte gjord för relationer och definitivt inte gjord för att låtsas. du kanske tycker jag gör mig till ett offer, men då vet du inte hur det ser ut bakom ridån efter varje föreställning, efter varje dag. borde verkligen klippa trådarna och försvinna. drömmer om en djungel utan väg ut. en historia på en annan kontinent. kan man födas på nytt?
Subscribe to:
Posts (Atom)